Uppgift 2. Lacipa xuthoma

Publicerat: november 13, 2013 i Uncategorized

lacipa xuthoma                     lacipa 2

En afromal som bara är. Bara finns till. För att den bara är. I AM. Den bara flyger omkring och duger, oberörd över att en ivrig Collenette som inne i den afrikanska djungeln på 1930-talet råkar se den för första gången. Collenette torkar svetten ur pannan och handflatorna, plockar fram penna och block. Länge har han vandrat, observerat, noterat, klassificerat. Många olika slags lacipor har han döpt i dropparna av sitt svett som löst upp bläcket på de skrivna raderna. Hittat på efternamn men hur? Vad fick honom att döpa denna arthropoda och hexapoda lepidopteran till xuthoma? Var det på Madagaskar han var? Eller kanske på Komorerna?

Xuthoma. Mystisk. Vingar som samlar solens strålar inför nattens ändlösa fladdrande. Tunna, vibrerande vingar som kan få oceanen att resa sig som en vägg på andra sidan jordklotet. Vulkanisk. En paradox till den tunga, heta massan som jäser, ångar under den grönskande sårskorpan. Lätt, lätt svalkar Xuthoma med sina vingeslag.

Xuthoma. En anonym drottning med glitter på vingspetsarna. Xuthoma, fladdrar runt i sitt paradis, fängelse för somliga. Oberörd är hon av tid och varför. Fjäril och tofsspinnare på en och samma gång. Klassificerad, kategoriserad, numrerad. Hon har ingen aning. Det är okänt om hon äter något överhuvudtaget eller om hennes korta liv går ut på att ha sex. Någongång på 1930-talet håvar Collenette in henne, mäter, vrider och vänder, spetsar fast henne på en bit hårt papper…eller var det på ett palmblad? Han kommer fram till att det inte finns någon underart till henne.  Solglittret har lämnat hennes vingar för längesedan. Solglittret i hennes avkommas mjuka vingar, vibrerar och fladdrar vidare i nattens fuktiga värme. Xuthoma – så lätt, så tyst, så självklar.

kommentarer
  1. viviannseege skriver:

    Vad vackert du skriver!

  2. mackegl skriver:

    Om Uppgift 2: Elegant, flödande (fladdrande?) text. Gillar hur namnet Xuthoma återkommer, det ger rytm, en återkommande gåtfullhet. ”Afromal” och ”anonym drottning med glitter” är tjusigt. Och vilken kraftfullhet du bakar in (”får oceanen att resa sig”). Ett rikt porträtt!

  3. tantcykeln skriver:

    Du lyckas här i en kort text förmedla en komplex och bitterljuv blandning av evighet och förgänglighet bakom fjäderlätta vingslag. Det ryms mycket i det korta formatet och det finns även utrymme för läsaren att spinna vidare i tanken. Bra!

  4. hilda skriver:

    Väldigt vacker text. Jag upplever starka motsättningar i texten. Dels i hur den är uppbyggd, den känns lugn och samtidigt hetsig (kanske lite som en fjälrils vingslag?), dels i motsättningen mellan fjärilen och inslamlaren, mellan det fria och det inramande. Texten har ett fint flöde, nästan som fri association på sina ställen. Med tanke på den stilen kunde texten ha fått vara längre. Det känns som om den skulle behöva treva sig fram lite längre innan den når i mål.
    Det är också roligt att se att du har använt dig av wikipediaartikeln, det känns som om du har tagit ut allt ur den väldigt lilla information som fanns i den. Bra jobbat!

  5. Tack för de konstruktiva kommentarerna! Jag blev nästan lite förtjust i namnet Xuthoma 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s