Uppgift 3 Historien om en komet och en man som inte tappar fotfästet

Publicerat: november 19, 2013 i Uncategorized

http://t1na.deviantart.com/art/Fire-shimmer-413541899

Jordens förmodade undergång hade kommit på tapeten – igen. En komet av modell större rusade fram genom rymden med riktning mot jorden och det gick inte en dag utan att TV-kanalerna kablade ut bilder av folk som satt i studiosoffor och målade upp olika katastrofscenarier om kometen skulle kollidera med jorden. Domedagsprofeterna vädrade morgonluft och gav kometen epitet som ”Förgöraren”, ”Antikrist”, ”Han med svärdet”, ”Guds hämnd” och försökte samla in så många vilsna får de bara hann innan det var försent. Nu visste man att kometen egentligen var på väg för att runda solen på andra sidan och brinna upp men det sket både medierna och domedagsprofeterna i för det var inte intressant och det som inte var intressant sålde inte så man fipplade lite med sanningen. Här skulle säljas katastrof! Stora skärmar på väggarna i tv-studiorna visade kometens färd genom rymden dag för dag, det gjordes avbrott i soffdiskussionerna av inslag med reportrar som stod sändningsberedda tillsammans med någon forskare vid något observatorium att komma in med senaste nytt och folk på gator och torg intervjuades. Ulf tyckte att de som satt och pratade påminde om fotbollskommentatörer som analyserade varje spark, varje filmning och han blev bara trött av det. Den här komeeeten som alla pratade om – eller ja, media pratade om den i alla fall – verkade vara den största och farligaste i mannaminne men om han inte minns fel så befann sig världen mer eller mindre i psykos när man väntade på kometen Halleys återkomst för sisådär 100 år sedan. ”Världen” var ju naturligtvis den del av jordklotet som hade tillgång till radio och tidningar på den tiden. Hur meddelar man förresten med trummor om att ett föremål är på väg att krascha med jorden? Eller med röksignaler?, undrade han. Fan, vi beter oss ju än idag som om ”världen” är Europa och USA – resten anses bestå av idioter, analfabeter och terrorister som snyter sig i sina fruars burkor och slänger syra i nyllet på dom. Allt annat finns till för att göda och tjäna oss vita jävlar verkar det som och egentligen är det vi som är idioterna och terroristerna, tänkte han ilsket, stängde av TV:n med ett hårt tryck på den röda knappen på remotern. Lika bra att den där kometjäveln prickade rätt den här gången och sprängde skiten i luften, tänkte han och gick ut på trappan för att röka en cigarett.

Klockan var sent och kvällshimlen klar, inte så många stjärnor syntes och han tittade mot sydväst nära horisonten där man sades kunna se skenet av kometen som rusade fram med sin eldsvans i släptåg. Han såg ingenting. Antagligen för mycket skog i vägen. Han funderade om han skulle hoppa i bilen och åka ut till sommarstugan varifrån han skulle kunna se bättre men struntade i det. Han tryckte ner fimpen i den redan fulla glasburken, skruvade på locket och gick tillbaka in för att koka kaffe och sedan sätta sig ner och läsa en stund innan det blev läggdags. Hans systerdotter Linnea brukade ha med sig tidningar när hon kom på besök för att som hon sa ”lukta på honom och korna för att inte tappa fotfästet”.

Ulf var lantbrukare och hade en hel del”levande material”, som det numera så fint hette, att sköta men hans kor var fan inget jävla s.k. levande material, de var kor och skulle behandlas som kor! Han hatade det nya sättet att tala om djur, speciellt hönsfarmarna svängde sig med levande material-begreppet och han fattade nog varför; de stod inte ut med det de gjorde, kunde inte uttala ordet ”höns” för det är mera personligt än ”levande material”. De ansåg sig inte ha någon annan utväg än att fortsätta – av ekonomiska skäl naturligtvis – trots alla avslöjanden om vanvård av hönsen så de snorade ner reportrarnas muffade mikrofoner som ville ha snyfthistorier om hur orättvist behandlade de var och konsumenternas krav och all investering de har gjort och fan och hans mormor.

Linnea hade ofta med sig olika populärvetenskapliga tidningar som var intressanta att läsa även om ett och annat gick över hans horisont. Hon tyckte att han kunde läsa något annat än bara ”Dyng- och Mjölknytt” som hon skämtsamt kallade hans lantbrukstidning som kom med posten en gång i månaden.  Nu höll han på och läste en artikel om projicering – ett nytt ord för honom – i en populärvetenskaplig psykologitidning. De svagheter eller mindre smickrande sidor som man inte vill eller kan se hos sig själv lägger man över på andra. ”Djävulen som håller i ljuset” eller nåt liknande kom i hans tankar och som han hade hört eller läst någonstans. Var det en titel på en bok kanske? Han tyckte det var en bra beskrivning, om den beskrev just projicering var han inte säker på men det lät bra. Alltså, man pratar skit om andra och gör livet till ett helvete för andra men egentligen handlar det om en själv, tänkte han. Strålkastarljuset riktas mot ett oskyldigt mål för att den som håller i ljuset ska komma undan. Åjo, han visste precis vad det handlade om. Han hade varit i strålkastarljuset och det höll på att ta knäcken på honom. Det hade för snart 5 år sedan resulterat i en skilsmässa med många sparkar på pungen men nu var han fri från häxan – eller djävulen kanske passade ännu bättre. Nu bodde han ensam med sina 4 katter, vårdade ömt sina 52 kor och for till sommarstugan på fredagskvällarna med ett par öl och en korvstång att avnjuta på verandan efter bastun. Det fick vara bra så och ingen jävel, med eller utan kjol, skulle någonsin mera komma in i hans hus, gå på hans golv och styra och ställa.

Han satte sig i soffan med det nybryggda kaffet i sin favoritmugg som Linnea hade gett honom till julklapp för ett par år sedan. En muminmugg med ett motiv från boken ”Kometen kommer”. Skulle han ha varit vidskeplig av sig hade han antagligen sett det som ett tecken men Ulf var en praktisk och jordbunden man; flanellskjorta, gummistövlar och en doft av fähus runt sig. För honom räckte det med att förstå korna, årstiderna och att allt förmodligen ändå var ett enda stort skämt så det var lika bra att göra det så bra för sig som man kunde medan man levde. Han visste bättre än att bli hysterisk över en komet som antagligen kommer att brinna upp långt innan den når jorden. ”Och vad fan skulle vi kunna göra om den smackade ihop med oss? Med tanke på hur journalisterna och förståsigpåarna håller på och tutar ut om kometen så fort man öppnar en tidning eller trycker igång tv:n så kunde man nästan tro att dom önskade att den gjorde det”, sa han högt för sig själv och blåste på det varma kaffet.

En av katterna som lystrade till namnet ”Loppsäcken” –  för att han alltid drog på sig loppor på sommaren – hoppade upp i hans famn som alltid den här tiden på kvällen. Den stod med ett menlöst uttryck i ögonen och trampade med framtassarna en stund mot hans runda och mjuka mage innan han lade sig till rätta i hans knä. Han satt en stund med handen på den spinnande kattens rygg och såg ut genom fönstret. Det var kolsvart där ute men han tyckte sig se ett svagt ljus där skogen tog vid. Om det var månen som var på väg upp eller kometens eldsvans spelade ingen roll. Vad han än trodde han såg så gjorde det ändå inte skillnad.”Det blir som det blir, Loppsäcken, men fan tro’t om det inte skulle behövas en rejäl smäll på det här bygget ”, sa han och plockade upp tidningen som låg uppslagen på bordet, satte läsglasögonen på näsan och tog en slurk kaffe.

kommentarer
  1. tantcykeln skriver:

    Vi valde samma bild, så det var extra roligt att läsa din text! Jag anar ett ganska stort mått samhällskritik i din text och du bygger upp en bild av en man som liknar min ”Drängen” från uppgift 1, vilket naturligtvis tilltalar mig. 😉 Jag tycker att du skapar en trovärdig karaktär och en trovärdig berättelse med många detaljer (just kattens namn och såna saker som ger mervärde till texten).
    En text som jag definitivt tycker om!

  2. Carina skriver:

    Tack! Intressant att se hur olika man associerar till en bild. Min historia känns på något sätt utanför ramen om jag jämför med din där varelsen är i centrum. Din ”dräng” är nog inte lika grinig som min bonde 🙂 Fast min bonde är nog snäll men lite sliten och trött och verkar strunta fullständigt i den hungriga varelsen som svischar runt i rymden 😉

  3. svalunge skriver:

    Ja, jag håller helt med ”tantcykeln” – jag läste precis hennes text. Samma bild har verkligen gett upphov till två helt annorlunda bildtolkningar!
    Jag tycker om den manhaftiga tonen som får bonden att verka som att han inte bryr sig ett dugg om vad som händer omkring honom. Men under läsningens gång fördjupas bilden av honom – han är inte så opåverkad som han låtsas. Samhällskritiken duggar tätt och det verkar som att han skulle ha ett och annat att säga till om ifall någon orkade lyssna på hans åsikt.

    • Tack för kommentaren! Jag fick nog inte riktigt fatt i draken eller vad det nu är i texten. Jag kom snarare att tänka på kometen Ison som är på väg mot solens baksida i december och som vi – om vi har tur med vädret – kommer att kunna se. Det blev lite krock i texten men sånt händer. Jo, han har andra sidor som inte kanske kommer fram så ofta. Men han har själv valt att tycka och tänka för sig själv 🙂

  4. mackegl skriver:

    Färgstarkt, temperamentsfullt flödande och levande och samhällskritiken klichéfritt personlig.- Litet funderade jag ändå över hur hans övriga genomskådande går ihop med hans misogyni. Den typen av män avfärdar vanligen all psykologisk analys och introspektion och är mer eller mindre ärkekonservativa. I din tappning är han ändå medryckande trovärdig – en intressant obekväm krumelur…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s